BRANTEVIK MED OMGIVNINGAR
Naturen runt Brantevik är varierad och tillgänglig. Här njuter du av den öppna horisontlinjen åt öster där solen går upp ur morgondiset och där Bornholms siluett avtecknar sig i fjärran. Här möts himmel och hav som ger det blå ljuset som konstnärerna inspireras av. När den ostliga stormen ligger på, bryter vågornas skum in över land mot klippor och pirar. På hösten sträcker sjöfåglarna nära land till fågelskådarnas glädje. Vintertid kan snöstormen från nordost vara bister. Våren kommer med ljuset och värmen, dimman drar in över land, det ångar ur åkrarna.
Sommartid kan du som bor på Brantevik ta ditt morgondopp i Vejakåsen, och sedan njuta av solen från någon klipphäll, men många andra möjligheter till sol och bad finns både på Norr och på Söder.
Skåneleden följer kusten via Simrislund och hällristningarna, över Simris fridlysta strandängar med ovanliga växter, bl a orkidéer. Leden fortsätter vidare genom fiskeläget och söderut på Grönet. Här har du en magnifik utsikt från Rörsbacken över bukten med Gislövshammar längst ut på udden, ca 3 km bort. På vandringen passerar du genom buskage av hagtorn och nyponros. På våren hörs fågelsången från bland annat näktergal. Våren, men även sommaren, bjuder också på en rik flora: backsippa, strandtrift, blåeld mm. Stigen går över stättor och bäckar, genom dungar av ask, alm ek och lönn.
För den som vill cykla finns det goda möjligheter att röra på sig – sammanhängande cykelled finns norrut från Brantevik till Baskemölla. Till Skillinge i söder kan man också cykla säkert på en fin led.
Geologiskt har kuststräckan mycket att bjuda på. Ett av de mera iögonfallande inslagen är böljeslagsmärkena vid Vejakåsen. Många av jordens tidsåldrar kan studeras här.
I landskapet finns spår av gruvdrift. Gruvorna bar (från norr till söder) namnen Abrahamsgruvan, Isaksgruvan och Jakobsgruvan. Den förstnämnda var belägen på Grönet, de övriga längre söderut.
Gruvdrift förekom här under 1700-talet och under 1940-talets krigsår. Under äldre tid bröts främst blymalm, och senare flusspat, dock har brantevikarna i alla tider kallat sina gruvor för silvergruvor. Av de gamla gruvhålen finns inte myckeet kvar, men med litet ansträngning går de fortfarande att finna.
Landskapet är rikt på fornlämningar.
På Grönet och söderut finns det gravkullar och stenrösen både från järn- och bronsålder. Brantarör, en variant av Kungagraven i Kivik, dokumenterad redan på sjuttohundratalet, är den mest omtalade graven. Läs mer om detta på skylt vid Grönet! Andra exempel på fornlämningar är de hällristningar som finns i själva Brantevik, bl.a. längst upp vid Västergatan och vid korsningen Mästergränd/Pantaregatan. Och så slutligen en mer sentida företeelse, kåsarna. Genom att röja undan så mycket sten att vattendjupet medgav att en båt kunde tas fram till land, skapade man en skyddande hamn för sin båt. Dessa kåsar syns tydligt vid västlig storm, i synnerhet längs Norra Branteviks strand. Den ovan nämnda Vejakåsen är däremot en klippskreva som fått sitt namn av att ved brukade lastas iland därifrån.
Längre in åt land tar odlingslandskapet vid, ett lapptäcke i nyanser av brunt, grönt och gult beroende av årstid och gröda. Hus, gårdar och trädsamlingar ligger utspridda i det böljande landskapet som genomkorsas av mindre vägar. I backarna upp mot Simris och Gislöv ligger Klingsrör och avtecknar sig mot himlen i solnedgången.
Läs vidare om kultur i Brantevik här.