Den första kända handlingen som gäller gamla hamnen på söder är från år 1818. Markområdet kring hamnen hade då avstyckats från Gislöv nr 17 och tilldelats hamnlaget.
Branteviks Södra Hamnlag är den äldsta sammanslutningen på Brantevik och har under tidernas lopp inte enbart haft arbetsuppgifter förknippade med hamnen utan även andra funktioner, till exempel att bygga och underhålla kyrkstigen till Östra Nöbbelövs kyrka, skaffa en likbår så man kunde bära de avlidna till kyrkogården samt även uppgifter i samband med gator, vägar och brandskydd.
Hamnlaget hade en ordförande och en ålderman som båda hade stor makt. Åldermannen kontrollerade noga att alla fullgjorde sina skyldigheter gentemot hamnen. Till sin hjälp hade han så kallade knävlingar, som finns att beskåda på Museet Hoppet. En knävling var en snidad träbit som berättigade ägaren att utnyttja hamnen, den fick också olika markeringar för olika uppgifter som ägaren var skyldig att genomföra.
Hamnlaget är fortfarande aktivt och har som sin primära uppgift att förvalta och utveckla södra Branteviks småbåtshamn samt att säkerställa underhållet av hamnanläggningen.
Knävlingarna
Inträdesavgiften till hamnlagen, både på söder och norr, innebar rättighet att använda sig av hamnen och skyldighet att bidraga till dess underhåll. Knävlingen lämnades till åldermannen samtidigt med att avgiften erlades och det fanns således bara en serie knävlingar. De gällde för fiskare och även sjöfolk, som i stor utsträckning fiskade under vintern. Skräddare, skomakare, smed och andra som inte fiskade och inte använde hamnen hade heller ingen knävling. Genom knävlingarna kunde åldermannen således kontrollera vilka som hade rättighet att använda hamnen och skyldighet att hjälpa till med dess underhåll. Den som uraktlät sin skyldighet fick ett bötesmärke i sin knävling.
Förklaringen till att så få bötesmärken finnas på Branteviks knävlingar är den att största flertalet medlemmar i hamnlaget var måna om att fullgöra sina skyldigheter och om någon inte själv kunde infinna sig , lejde hen någon i sitt ställe.
